Igår var det tre veckor sedan jag lämnade Sverige. Helt sjukt vad fort tiden går, 49 veckor kvar!

Känner att jag trivs väldigt bra här, för det mesta känns allt bra men det är klart att man ibland känner sig ledsen också. Ibland kanske det bara varar för någon minut eller så, bara för att man tänkte på någon eller några där hemma och vad dom gör. Men det är klart att ibland så känner man sig bara ledsen helt enkelt, det kan vara för att man nyss pratade med någon hemifrån på Skype, det kan vara för att man ser på Facebook hur alla ens vänner har träffats-och själv var man ju inte där eller så vet man inte riktigt varför egentligen. Hade en sån stund igår och en liten stund idag, var bara ledsen.
Ibland behöver man ju få vara ifred här, man spenderar hela sina dagar med barn och en familj och då kan det vara skönt att få gå in på sitt egna rum och sätta sig vid datorn eller bara vara. Men det är också då risken finns att man känner sig ensam, det tycker i alla fall jag.

Idag när Kevin kom hem från jobbet så stack vi iväg och joggade och sen åt hela familjen middag tillsammans och jag insåg att man är aldrig ensam här egentligen. Man är bara själv ibland och det är då man saknar folk där hemma och känner sig ensam, men man blir aldrig ensam här :)