Jag kommer ihåg när vi satt på bussen till flygplatsen i New York. Det var en så himla konstig stämning för alla var så nervösa och förväntansfulla över att äntligen få komma iväg och få träffa den familj som man ska spendera ett helt år med. Och alla tjejer som jag träffade där var så himla snälla och trevliga och med några av de svenska au pairerna har jag pratat om att vi borde träffas igen när vi är klara med vårat år och resa tillsammans.

En av de tjejerna som jag träffade på au pair skolan i New Jersey åker hem igen om några dagar nu. Hon hade otur, hamnade hos en familj som inte alls var bra. Vissa au pairer hamnar med familjer som dom bara helt enkelt inte riktigt funkar med och då är det ju så. Det är ingens fel men det funkar bara inte. Men så var det inte med den här tjejen jag träffade, hon hamnade helt enkelt hos en familj som inte behandlade henne på rätt sätt. Så nu måste hon åka hem för hon hittade ingen annan familj.
Det är så tråkigt att vissa värdfamiljer ska göra det så svårt för den nya au pairen. Förstår man inte att när man kommer från ett annat land, helt själv och ska bo hos en helt ny familj så behöver man stöd? Att man ibland kan känna sig så fruktansvärt ensam och att man bara vill vara en del av livet här, av den nya familjen?
När jag fick reda på att den här tjejen ska åka hem så blev jag så himla ledsen. För jag vet hur det hade känts om det var jag. Vi har alla längtat så oerhört mycket efter det här och förberett oss och tagit ett riktigt stort steg. Och så ska det bara förstöras.

Jag tänker på dig ska du veta och jag är så ledsen för din skull, för att det inte blev som du hade tänkt dig.
Jag hoppas i alla fall att du hade det toppen så länge det varade, du är så jäkla duktig som kämpade på så länge. Vi ses hemma i Sverige igen, okej? <3